memorerat

Efter 13 blogginlägg och en hel del nya tankar i huvudet börjar kursen medier och samhälle närma sig slutet. Bloggen är fylld av mina reflektioner kring föreläsningarna, kurslitteraturen och andra infallsvinklar som jag tyckt varit relevanta inom medievärlden. Jag hoppas att den som läser bloggen blir intresserad och själv börjar fundera kring bloggens olika ämnen.

Kursen Medier och Samhälle har varit en förhållandevis tidskrävande kurs. Till skillnad från andra kurser där det är en tenta i slutet har denna kurs ständigt gjort sig påmind. Eftersom man har reflekterat i bloggen efter varje föreläsning har alla ämne fått tid att gro lite i huvudet. När det är tentaplugg är det lätt att man endast fokuserar på vissa delar. Det som jag tycker varit mest givande har varit att det har varit ens egna tankar som stått i centrum, jag tror att det är viktigt att själv skapa sig en uppfattning i olika ämnen för att man ska kunna ta till sig dem. För mig har bloggandet inneburit att jag oftast fortsatt fundera även efter inlägget publicerats och då kunnat koppla ämnet till andra aktuella händelser i medievärlden.

Det som inspirerat mig mest i föreläsningarna har varit att lyssna på teorier om framtiden och sådant som pågår just nu, som vi själva är en del av. Det har fått mig att fundera över sådant som jag ofta tar för givet gällande media, exempelvis hur vårt medieanvändande påverkar samhället som helhet och vilka effekter det kan få för framtiden.

Jag tycker att denna kursen varit en bra förberedelse inför vårt kommande arbetsliv eftersom vi gått igenom så pass många olika ämnen. Det har gett oss flera olika aspekter kring branschen som vi sedan kommer arbeta inom. För mig har det varit både nyttiga och inspirerande veckor av bloggande!

Ser fram emot feedback och kommentarer kring vad jag har skrivit!

Julia Luttrup

Idag fick Mem 07 lära sig ett antal nya ord på bokstaven E: eDeltagande, eGovernance, eGovernment, e-förvaltning, e-tjänster, e-demokrati. Dagens föreläsare Annelie Ekelin är teknologie doktor i arbetsvetenskap och intresserar sig huvudsakligen för informatik och studerar samspelet mellan samhälle och teknik. Fokus under föreläsningen låg främst på ett av alla e-orden, nämligen: eDeltagande. En genomgående frågeställning var om det var någon skillnad mellan delaktighet och deltagande, sett främst mot offentliga verksamheter.

Annelie Ekelin menade att delaktighetsfrågor är ett brett perspektiv men att det som hon fann centralt var hur tekniken finns med som stöd och framförallt: hur pass delaktiga är vi att påverka och utveckla teknikstödet. Under sin forskning har hon bland annat studerat aktivistgrupper och hur de använder eDeltagande via exempelvis Facebook.

E-Deltagande betyder användargenerat innehåll på nätet, menade Annelie Ekelin. Med nya tekniklösningar finns det nya möjligheter för medborgare att vara delaktiga i offentliga verksamheters beslut. Istället för att ha ett möte i folkets hus för att höra synpunkter kan man använda sig av internet via exempelvis diskussionsforum, bloggar, chatt med politiker och internet baserade opinionsundersökningar. Detta behandlas i På väg mot medievärlden 2020 (2005). En av delförfattarna Lars Ilshammars synpunkter kretsar kring diskussionen kring den digitala utvecklingens påverkan på den offentliga sfären. Han menar att den viktigaste arenan för den demokratiska processen är det offentliga rummet. Där kan medborgare påverka den politiska dagordningen och framföra sina uppfattningar om gemensamma angelägenheter. Idag kan vi med andra ord se att genom eDeltagande har det offentliga rummet flyttat över till internet.

Lars Ilshammar (2005) diskuterar även två olika synsätt på förhållningen mellan demokrati och informationsteknik. Det ena synsättet, ett representativt, menar att den nya tekniken är ett redskap. Den ger löften om ett mer intimt förhållande mellan politiker och medborgare och har som förhoppning att klyftan mellan dessa ska minska. Även Annelie Ekelin beskrev detta då hon menade att medborgares medverkan är ett sätt att fördjupa demokratin och att det är en medveten strategi för att vinna förtroende. Det andra synsättet Ilshammar för fram förespråkar däremot en direktdemokrati där informationstekniken ses som en väsentlig komponent i demokratins funktion. Det är onödigt att gå via politiker och maktstrukturer enligt detta synsätt och de förespråkar bland annat folkomröstningar via internet. De etablerade politiska grupperna kan känna sig hotade om medborgare får utökade möjligheter att lägga sig i de traditionella beslutsprocesserna menar Ilshammar (2005).

Frågan kvarstår: Är vi delaktiga endast för att vi deltar? Om vi inte har möjlighet att också påverka deltagandets förutsättningar kan vi verkligen kalla det för delaktighet? Annelie Ekelin talade om eDeltagandets dubbelfunktion och menade att det i högsta grad öppnar upp för ett ökat deltagande men om det är styrt av ett redan skapat system blir delaktigheten kontrollerad. Om förutsättningarna för vårt deltagande redan är bestämda är vi inte aktiva enligt våra egna förutsättningar. Det kan tyckas bli ett spel för gallerierna där vi tror är med och deltar medan vi endast följer redan bestämda system. Jag anser att det i somliga frågor finns tendenser att politiker involverar allmänheten endast av den anledningen att det ”ska vara så”. Mitt svar på om deltagande och delaktighet är samma sak blir med bakgrund i föregående diskussion att nej det är inte samma sak. Om vi inte kan påverka hur vi ska delta är vi inte delaktiga, åtminstone inte på våra egna förutsättningar. Dock anser jag inte att själva deltagandet är mindre viktigt för det. Förhoppningsvis uttrycks min åsikt även om jag inte är med och påverkar hur jag framför den. Men i viss mån kanske det ändå kan forma mitt yttrande eftersom jag anpassar mig efter redan bestämda förutsättningar.

Frågan är om detta är något den vanlige ”Svensson” överhuvudtaget reflekterar över.

De flesta människor tror jag dessutom känner en skepsis mot deltagande eftersom de tror att de inte kan påverka och därför avstå ifrån att uttrycka sina åsikter. I den frågan tror jag att eDeltagande kan förändra, om det blir enklare att delta tror jag att fler människor kommer att göra det. Genom att söka och bearbeta information, genom samtal och debatter med andra skapar vi våra politiska uppfattningar menar Ilshammar (2005) och jag tror att internet i högsta grad fungerar som ett forum för detta. Jag tror även att valdeltagande hade blivit högre om vi hade haft e-röstning vid folkomröstningar. På något sätt tycker jag att det känns mer anonymt att rösta via internet även om det kanske kan bli en bugg i systemet som Annelie Ekelin förde fram som kritik. Jag röstade aldrig i det senaste valet om EU men jag är fullt övertygad om att jag hade gjort det om det varit möjligt på internet. Återigen dyker diskussionen upp om den förslappade människan som vill sköta allt genom internet som jag var inne på i mitt förra inlägg...

Men hur som helst tror jag absolut att eDeltagande endast är en fördel för oss. Internet ger människor en chans att göra sin röst hörd och det blir lättare att söka information om aktuella händelser och beslut. Förhoppningsvis leder det även till att bekväma människor som jag själv nästa gång är med och röstar...

Julia Luttrup

Idag var det dags för Fredrik Hertzman att hålla sin andra föreläsning som var en direkt fortsättning på den föregående kring det digitala samhället. Det som diskuterades var i stora drag hur internet har påverkat massmedierna och hur internets framväxt påverkat mediebranschen. Både företag och konsumenter är inte längre beroende av tid och rum då handel och verksamheter kan skötas genom internet. Vi diskuterade även vad som idag ger oss gemensamma referensramar eftersom Radio och Tv inte längre har den starka roll i de svenska hemmen som dessa medier haft förut. I

Hertzman menade att Massmedier är dåliga på att ge ett brett utbud till en användare medan internet just har denna styrka. Vidare påpekade Hertzman något intressant: Idag har det vid sidan av den kommersiella hitmarknaden uppstått olika nischmarknader. De kompletterar mainstreammarknaden och kan tillgodose speciella intressen. Förr, menade Hertzman, att det i princip var en jakt på allt som luktade ”hit” och alla ville ha del av samma framgångsrecept. Det som faktiskt kom ut på marknaden blev alltså det som var mainstream och något som appellerade till en bred massa – och de nischade intressena åsidosattes. Idag har förutsättningarna förändrats. ”Hittarna” finns kvar på markanden, men även smalare alternativ erbjuds. Denna pågående trend stödjs i boken ”Medier och Demokratin” där Lars Nord (2004) hävdar att medieinnehållet som förenar blir ovanligare och medieinnehållet som delar upp blir allt vanligare. Nya medier idag riktar sig inte längre till en bred publik utan fokuserar på publikens olika livsstilar och individuella preferenser.

En förklaring till framgångarna med nischmarknader menade Hertzman var bland annat att butiker flyttar över på nätet och på så sätt minskar kostnaderna. De kan ha ett stort lager med brett utbud utan att lagerkostnaderna blir för stora. Därför kan små butiker med nischade produkter även etablera sig, vilket inte hade fungerat om de endast haft en fysisk butik.

Idag rör vi oss allt mer ifrån mainstream. Vi vill själva styra vårt medieanvändande och behöver varken radio eller tv tablåer. Istället för att lyssna på radio skapar vi våra egna listor på Spotify och istället för att vänta på sitt favorit program på tv kan vi se avsnitten på kanalernas webbtv eller streama programmet från utländska sidor (nedladdning finns givetvis också.. men om vi ska se till den lagliga aspekten.) Vårt medieanvändande blir allt mindre beroende av tid och rum. Lars Nord (2004) nämner begreppet ”live journalism” i diskussionen kring detta och menar att innehållet i media idag utspelar sig i realtid.

Istället för att välja det alternativ som den breda massan väljer tenderar människor alltså att istället följa sin egen smak, detta eftersom de smala alternativen (exempelvis gällande musik) finns mer lättillgängliga. Jag började fundera på detta resonemang i en mode kontext. Idag tycker jag att det har växt fram en ganska motsägelsefull tillvaro när det gäller mode. Samtidigt som de modemedvetna försöker att ha en egen stil tycker jag att det aldrig har funnits så många som ska berätta vad som gäller inom mode. De senaste åren har det formligen exploderat fram olika modebloggar och nästan alla kvällstidningar har en modebilaga. Om de stora modebloggarna skriver om en produkt som de tycker passar sin personliga stil är det tusentals tjejer (även inklusive mig ska jag erkänna) som tar efter detta och försöker göra det till sin egna speciella stil. I slutändan ser alla precis likadana ut och då är vi alla mainstream även vi kanske känner oss personliga och inte vill medge det.

Hertzman var inne på detta spår och menade att det finns filter som tar bort bruset och fungerar som rådgivare för oss. Han berättade att man brukar tala om både för och efterfilter. Men skillnaden idag är att filtren idag inte är gatekeepers, alla produkter kommer ut på marknaden men det finns vissa aktörer som gör att vi kan hitta rätt i de stora informationsmängderna. Jag tror att bloggvärlden är ett av de främsta filtren, åtminstone när det kommer till mode.

Att vi inte längre är beroende av tid och rum när det gäller medieanvändande tycker jag är något positivt. Tjänster som Spotify och Voddler tror jag är ett vinnande koncept idag. Trots detta tror jag ändå på massmedier såsom Tv och Radio. De kommer inte att dö ut, snarare fortsätta att anpassa sig efter människors nya medievanor.

Julia Luttrup

Nord, Lars och Strömbeck, Jesper (2004) Medierna och demokratin. Studentlitteratur

Temat för den senaste i raden föreläsningar var Genus och Medier och Britt-Marie Ringfjord var inbjuden för att väcka problematiken kring temat. Britt-Marie Ringfjord är genusforskare och berättade engagerat om sitt ämne. En av hennes studier var av fotbollstjejer och hur de ser på sin egen roll och sitt medieanvändande.

Under föreläsningen fick vi inledningsvis en ordentlig teoretisk översikt om kvinnorörelsen och feminismen och för mig personligen var detta intressant eftersom jag inte varit fullt så insatt som jag hade velat vara. Att kvinnan genom historien haft sämre rättigheter är ett allmänt faktum men trots detta ändå blev jag förvånad över hur sent och nära inpå idag saker och ting har förändrats. När jag får ett tidsperspektiv är det lättare för mig att ta till mig informationen då jag kan föreställa mig hur exempelvis min mormor och farmor hade det. Den teoretiska överblicken var bra för att få en bakgrund till hur det är idag. Vi gick även igenom hur mansforskningen genom tiderna sett ut och Britt-Marie menade att istället för att forskningen forskas av män, skrivs det om män. Britt-Marie menade att med tanke på vår historia är det inte konstigt att samhället ser ut som det gör, mycket har gjorts men inte tillräckligt. Detta påverkar i sin tur mediebilden vilket jag kommer att diskutera nedan.

Britt-Marie Ringfjord hade som ståndpunkt att kön är något socialt konstruerat. Varje individ har både manliga och kvinnliga egenskaper och har möjlighet att utveckla båda av dessa egenskaper. Det som är avgörande är hur vi socialiseras in i samhället, det är genom omgivningen som vi socialiseras in i våra könsroller menade Britt-Marie. Jag tror likt Britt-Marie att det i varje kultur finns olika könskoder och förväntningar som talar om hur män respektive kvinnor ska vara och vilka egenskaper som krävs för att uppfattas som ett visst kön. De olika rollerna är enligt min mening endast uppfattningar och inte något som är givet av naturen. Visserligen är det enligt forskning visat att män och kvinnor bär olika egenskaper, men jag tror inte att det ena utesluter det andra och mycket ligger nog i att samhället och omgivningen skapar förväntningar för hur könen ska bete sig. Samtidigt tycker jag inte att det är något fel att skilja på kvinnor och män. Vi är olika och det är inget fel med att inte vara lika. Det som blir problematiskt är när man lägger värderingar i de olika könen och höjer det ena framför det andra. Jag tycker att det är en svår diskussion eftersom det är problematiskt att skilja på om man diskuterar kön, könsroll eller könskod. Mycket beror även på i vilket sammanhang man diskuterar.

Vilken roll har då media i detta? Britt-Marie menade att eftersom flera av de stora medieföretagen genom tiderna har ägts av män är det inte konstigt att det är mest män som syns i media. I boken Media och Demokrati (2004) diskuterar Gunilla Jarlbro det faktum att kvinnor är underrepresenterade i medier. Hon stödjer sig på en rad undersökningar som visar att det generellt sett är medelålders vita män som får uttrycka sig i media, de har enligt Gunilla Jarlbro ett tolkningsföreträde när det gäller hur samhällsfrågor ska gestaltas.

Jag anser att kvinnor och män skildras olika i media beroende på sammanhang. Om man ska analysera olika bilder i media kan man se hur medieföretag väljer att representera personerna. Britt-Marie visade flera exempel på bilder ur tidningar och hur just den bildsättningen signalerade något om mannen eller kvinnan i inslaget. Media har en viktig roll när det gäller att föra fram verkligheten tycker jag. Med en viss typ av bild eller rubrik sättning i en tidningar kan innebörden te sig olika. Vilket vi diskuterade i vår förra kurs Organisation och kommunikation brukar media exempelvis framställa manliga och kvinnliga chefer på olika sätt: Om en chef i ett företag som omnämns i media är en kvinna brukar detta ofta påpekas med att säga ”den kvinnliga chefen på företaget” men om det är en man skrivs det ofta endast ”chefen på företaget..”. Kvinnor tenderar även att få olika smeknamn i form av ”järnladyn” eller ”Madame Saddam” när en stark kvinna är i chefs position. Män som uppfattas som mindre manliga får tvärtom epitet som påvisar att kvinnliga egenskaper är svaghetstecken. Jag tycker bilderna som visas i media påverkar attityder i samhället är något som de flesta människor tar intryck av. Därför har media ett stort ansvar när det gäller att förändra de, enligt mig, förlegade könsrollerna. Även Gunilla Jarlbro (2004) är inne på detta spår och drar en parallell till Gerbners Kultivationseffekter. Innebörden av dessa är att ju mer en person exempelvis tillbringar framför tv:n desto troligare är det att personen anammar den verklighetsuppfattning som förmedlas på Tv:n. Eftersom dessa bilder inte stämmer överens med verkligheten menar Gerbner att tv skapar en underlig värld. Kritiken mot dessa effekter är att det givetvis inte går att se individen som isolerad där alla influenser kommer ifrån tv. Men ändock tycker jag att det går att se att medierna har en nyckelroll när det gäller människors verklighetsuppfattning eftersom de har en väsentlig roll i de flesta människors liv. Som jag tidigare påpekade är kön en social konstruktion som påverkas av omgivningen, och media är i högsta grad delaktig i den omgivningen tror jag.

Britt-Maries föreläsning tror jag väckte diskussioner som många av oss inte tänkt på tidigare och jag tror det är viktigt för oss framtida media managers att vara medvetna om genusfrågor när det gäller medieproduktion. Eftersom vi är de framtida cheferna inom media blir det upp till oss att arbeta för mer jämlikhet.

Julia Luttrup

Nord, Lars och Strömbeck, Jesper (2004) Medierna och demokratin. Studentlitteratur

Idag var det dags för Fredrik Hertzman att hålla en av sina två föreläsningar om det digitala samhället. Temat för den första föreläsningen var vilken inverkan som informationsteknologi har på oss och hur det påverkar vår samhällsutveckling?

Hertzman tog utgångspunkt i 90-talets IT-bubbla och förklarade att det fanns stora förväntningar på informationen och den nya teknologin. Det som drev på den ekonomiska bubblan var att det fanns en uppfattning att det var brist på utrymme på internet och att det endast fanns plats för ett fåtal aktörer. Alla ville ha en del utav internet-kakan och det blev en kapplöpning för att inte slås ut. Hertzman påpekade att flera utav visionerna som uppkom under ”bubblan” har blivit en självklarhet idag. Internet är inte en övergående trend utan snarare något som har stor betydelse för hur vi lever och organiserar våra liv, vilket jag även fört fram i tidigare inlägg.

Det är egentligen ganska oroväckande hur pass beroende vår generation har blivit av internet och den ständiga tillgängligheten på information. Någon i klassen påpekade idag på lektionen att hon inte ens hade klarat sig 2 dygn utan tillgång till internet. Jag vet inte om jag personligen är så pass beroende av internet och de sociala medierna men helt klart är det en stor del av min vardag.

Utvecklingen har i högsta grad påverkat vårt samhä lle och förändrat det från hur det var förr. Hertzman menade dock att det inte var den nya teknologin i sig som var förändringsfaktorn utan det är vår användning av tekniken som ändrar samhället. Förändringen är tydlig, det räcker att man går tillbaka en generation så kan man se olikheter. Jag har ofta helt olika tankar kring internet än mina föräldrar. Eftersom jag är van vid datorer och internet går det såklart fortare för mig att lära mig de nya innovationerna. Det märks väldigt tydligt när föräldrarna ringer och ber om hjälp med datorn eller internet då det känns som vi talar helt olika språk och något som är helt självklart för mig är helt omöjligt att förstå för dem. I vår generation är vi nog mer tekniskt allmänbildade när det gäller internet, vilket inte är så konstigt eftersom vi är uppväxta med den utvecklingen. Jag personligen har slutat att bli förvånad över nya tekniska innovationer och tänker sällan ” nu kan man väll inte utveckla det något mer”.

Under föreläsningen fick Hertzman oss att fundera över hur våra förutsättningar för kommunikation ser ut och hur det påverkar mig i mitt sätt att leva och mina möjligheter i samhället. Jag är ständigt uppkopplad och tror jag kommunicerar hela tiden (you can not, not communicate...) faktiskt. Via min iphone når jag internet var jag än är och kan skicka ut meddelanden om vad jag håller på med just nu på twitter, skicka sms/mms till min familj och vänner och samtidigt ha full koll på alla som jag är vän med på facebook: ungefär 236 personer. Oftast sker det utan att jag ens reflekterar över det. Att inte uppdatera sin facebook eller twitter kommunicerar också något, dock inte lika tydligt.

Att information är ständigt tillgängligt tror jag gör oss både lata och stressade. Lata på så sätt att vi blir otåliga när information tar lång tid då vi är vana att den färdas ganska snabbt. Samtidigt blir vi stressade av att hela tiden hålla sig uppdaterad. Har man inte besökt sin facebook på några dagar kan det kännas som man går miste om en massa information. Egentligen gör man givetvis inte det, det har snarare blivit en vanemässigt beteende.

Kristina Sabelström Möller (2005) menar i boken på väg mot medievärlden 2020 att vårt informationsbehov kan delas in i tre olika kategorier: Känslomässiga (trevligt att veta) , Funktionella (nödvändigt att veta) och påverkansbehov (reklam och propaganda). Jag skulle vilja säga att våra internet vanor, såsom facebook, främst fyller de känslomässiga behoven. Det är inte information som vi måste veta eller som har någon avgörande roll utan snarare information som stillar vår nyfikenhet och behovet av tillhöra en viss social grupp i samhället (Sabelström Möller, 2005).

Det positiva med vårt informationssamhälle är att det underlättar kommunikationen med vänner och familj. Framförallt med personer som befinner sig utanför Sverige. Jag tror även att jag håller kontakten bättre med personer via internet eftersom det är enkelt att ta kontakt där, det blir inte lika seriöst som att ringa ett samtal eller skriva ett brev. Baksidan är att kontakterna blir allt mer ytliga, en vänskaplig kontakt över internet betyder kanske inte samma sak i verkligheten. Hertzman var inne på detta spår och talade om den virtuella miljön vs den fysiska. Jag tror att människor kan vara helt olika i de två världarna och att den virtuella världen kan vara en möjlighet för personer som inte har ett stort socialt umgänge i den fysiska världen.

Det som jag ser som negativt är att det stora informationsutbudet kan bidra till att det är svårt att se vad som är sanning eller ej. Vilken information går det att lita på? Ett hinder som går att se är att företag kan ha svårt att nå ut med just sin information och hävda sig i konkurrensen. Det är ett problem med vad som ska skickas ut och till vem. Idag skräddarsys informationen i högre grad till varje individ och jag tar endast emot budskap som är relevanta för just mig. Urvalet baseras på mina tidigare val vilket leder till en specificering av de meddelanden som riktas mot mig. Detta kan i och för sig vara positivt då man ofta vill spärra bort bruset, samtidigt blir man ofta blind i det totala utbudet och går kanske miste om nya influenser.

Jag tror att det är väldigt individuellt vilka förutsättningar man har för kommunikation. Eftersom vi pluggar media är information en självklarhet och teknologiska innovationer välkomnas. Om man ska arbeta i mediebranschen tror jag att det är en förutsättning att man har koll på utvecklingen i det digitala samhället men även dess effekter. Lika viktigt tror jag dock att det är att ha insikt om att inte alla människor har samma intresse eller förståelse. I framtiden tror jag dock inte att det kommer att vara en lika stor klyfta mellan generationerna när det gäller teknik som det är idag. Jag hoppas åtminstone att jag när jag blir gammal inte kommer att behöva fråga mina barn hur framtidens teknologi fungerar...

Nästa vecka kommer Fredrik Hertzman ha ytterligare en föreläsning om det digitala samhället och ge oss memare lite fler funderingar kring informationssamhället och hur vi förhåller oss till den.

Julia Luttrup

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (red.) (2005) På väg mot medievärlden 2020 Studentlitteratur

Medier makt och struktur 2 – uppföljaren till Jens Cavallins föreläsning förra veckan. Och mycket riktigt handlade även denna föreläsning om medier och ägande. Cavallin inledde med teorier kring mediepolitik men fokus på denna föreläsning blev diskussionerna kring problematiken med medieägande. Bidrar medieägandet till något positivt eller är det endast hämmande för mångfalden? Kärnan av problematiken är om det går att göra något åt medieägandet.

Jag tror att det är tämligen svårt att göra något åt medieägandet. Att reglera med lagstiftning är enligt min mening inte rätt väg att gå. Men samtidigt tycker jag att ett allt för koncentrerat medieägande kan påverka innehållet negativt och det borde åtgärdas. Vilket jag skrev i mitt förra inlägg tror jag branscher utan konkurrens skapar sämre kvalitet och utbud – med andra ord är negativt för mångfalden. Om man tar SF som exempel blir det dem som är den styrande normen för vad vi i Sverige ska se på för film på bio – eftersom de har monopol på bio i Sverige. Om man jämför med andra länder tycker jag att man kan se en skillnad, framförallt gällande priserna. Jens Cavallin berättade om begreppen Konsolidering och koncentration menade att det var en paradox. Konkurrensen kan upphäva sig själv genom att den ena parten i konkurrensen är allt för stark. Picard (2005) diskuterar även konkurrensen och menar att graden av konkurrens påverkas av tillgängliga ekonomiska resurser och konsumenternas villighet att betala för medier.

Doyle (2002) diskuterar frågan angående centrerad medieägande och påpekar fördelarna som finns för företag som expanderar. Det leder till ökad effektivitet och bättre ställning på marknaden. Den nya effektiviteten kan antingen användas till att bättre utnyttja samhällets resurser vilket gynnar hela det ekonomiska systemet. Doyle är även inne på samma spår som jag framfört: att ökad makt på marknaden kan leda till ett hot för konkurrenter men även konsumenter då det upplevs som negativt för allmänheten.

Ytterligare ett problem med medieägandet är hur det utnyttjas i den teknologiska utvecklingen. Vid flera tillfällen är det just nya innovationer som har bidragit till sammanslagningar mellan medieföretag. Ett stigande problem har därför varit att företag har börjat att kontrollera hela den vertikala leverantörs kedjan gällande både TV, telefoni och trådlöst internet. Doyle (2002) för fram begreppet ”gateway monopol” och menar att när ett företag har kontroll över en funktion i infrastrukturen som alla medieföretag behöver kan det uppstå problem. De kontrollerande företagen uppträder som Gate keepers och ser till att gynna sina egna intressen först innan de släpper in andra aktörer. Detta påverkar i högsta grad konsumenterna anser jag eftersom våra val begränsas. Jag tror även att det är lockande att använda en och samma aktör för olika media. Mina föräldrar resonerade exempelvis så och har Telia som leverantör när det gäller både TV, internet och telefonabonnemang.

Å andra sidan kan ett monopol föra positivt med sig då det visat sig att det är de stora företagen som satsat mest på nya typer av media. Detta för att stärka sin position på marknaden (Doyle, 2002).

På föreläsningen diskuterade vi problematiken att inte blanda ihop ägande med innehållet. Jag tror att det är oundvikligt att stora företag anpassar innehållet efter sina egna intressen. Om jag haft ett stort medieföretag hade jag förmodligen också velat att mina intressen gynnades. Det är lite vitsen med att äga något. Därför tror jag att själva ledningen ska skiljas från produktionen. I fallet med SF diskuterades på föreläsningen att en sektion eller styrelse som sköter innehållet och reglerar så att innehållet är allsidigt hade varit en lösning på SF:s påverkan i utbudet.

Att påverka de stora medieföretagens koncentrerade ägande tror jag som sagt kan vara svårt. Detta innebär dock inte att vi endast ska acceptera situationen. Jag tror att det är viktigt att granska de stora företagen och undersöka deras organisation och omvärld. Här har media en viktig uppgift - om inte de ägs av det företag som de ska granska det vill säga …

Julia Luttrup

Doyle, Gillian (2002) Understanding media economics

Konstaterandet att jorden är platt är lika befängt som att säga att ägandet inom mediebranschen inte har någon betydelse för vad som produceras. Detta resonemang inledde föreläsningen med Jens Cavallin. Hans föreläsning kretsade kring förhållandet mellan medier makt och struktur och hur maktförhållanden i medie-Sverige ser ut, men Jens Cavallin tog även upp exempel från andra länder.

Jens Cavallin har arbetat inom regeringskansliet och haft insyn i frågor om ägandet och ägarkoncentrationen. Med sin bakgrund har han upplevt hur exempelvis politiken styrts genom medieägande. Han förde fram exempel från bland annat Italien där Berlusconi köpte upp alla lokala TV stationer och skaffades sig monopol på sänd television. Att han är premiärminister i landet medförde även att han har kontroll över den statliga televisionen. Jens Cavallin berättade flera berättelser hur maktförhållanden får uttryck inom medievärlden. Det var intressant att lyssna på för visst kan man ana att det är ett ständigt pågående spel, men jag visste inte att inverkan från de stora mediemogulerna var såpass stort. Det var rena rama dokusåpa intrigerna som presenterades.

Genom sina berättelser förde Jens Cavallin fram problematiken hur centralt ägande kan påverka informationen, diskursen men även sättet att prata och tänka. Det är ganska givet att dessa stora mediekonglomerat har kontroll över vad som skickas ut. För att ta ett svenskt exempel skulle förmodligen inte TV4 uttala sig direkt kritiskt till förlaget Bonniers, eftersom TV4 ligger inom Bonnier koncernen. McChesney (2001) för diskussionen om mediekoncentrerat ägande i USA och menar att följderna från konglomerat är till största del negativa. Mediernas utbud knyts till ett fåtal mäktiga medieföretag och deras behov och intressen. Å andra sidan bidrar det till en stor kommersialisering av medieutbudet då de mäktiga företagen försöker få ut så mycket pengar som möjligt ur sina produkter. Produkten utnyttjas i varje företag som ingår i koncernen och på så sätt styr det medieinnehållet. Jag får uppfattningen av att mediekoncentrationen i USA är mer extrem än i Sverige. Men om man granskar olika medier märker man att det är få medieföretag i Sverige som står för sig själva. Tittar man på tidningsbranschen finns det flera tydliga exempel på lokala monopol, bland annat i Kalmar. Jag tror att det är oundvikligt att stoppa en mediekoncentration, det blir som en ond cirkel där ny teknik och små produktionsbolag köps upp av de stora eftersom de är rädda att gå miste om vinst. Jag tror att det är farligt med branscher utan konkurrens eftersom det kan bidra till sämre kvalitet och priser.

Något som jag fastnade för i föreläsningen var vilken roll medier spelar i samhället och jag anser att medierna i sig verkligen har ett stort inflytande i samhället, exempelvis vilka samhällsfrågor som råder. Det som står högt på medieagendan är oftast det som diskuteras vid kaffebordet. Ett aktuellt exempel på detta är Sverige demokraterna och hur deras politik den senaste veckan fått utrymme i media. Representanter för Sd har gått ut i media, både TV och tidningar, och gjort uttalanden som upprört och provocerat allmänheten. På DN debatt idag (21/10 http://www.dn.se/opinion/debatt/svenska-medier-leker-pa-sverigedemokraternas-villkor-1.978669) menar man att ”Svenska medier leker på sverigedemokraternas villkor” och att de i högsta grad försöker kopiera den islam-fientliga politik som drivs i både Danmark och Holland och hur de använt media för att få uppmärksamhet. Sd:s uttalanden har väckt kraftiga motreaktioner och DN debatt menar att den våg av anklagelser som riktas mot Sd kommer att leda till att de målas ut som ett parti som kämpar mot hela medie-etablissemanget vilket i slutändan skapar sympati hos väljarna. Svenska opinionsbildare och journalister borde istället försöka granska partiet utifrån andra aspekter än själva innehållet i deras uttalanden. Jag håller med DN debatt till viss del eftersom jag tycker att det är fel att ett främlingsfientligt parti får så mycket utrymme att vädra sina åsikter. Å andra sidan är det bättre än att vara tyst, då betyder det indirekt att man håller med. Medierna har en stor makt i vårt samhälle eftersom de väljer vilken information som ska sändas ut, information som formar våra åsikter- därför har de ett stort ansvar.

Jens Cavallin ska hålla ytterligare en föreläsning om ämnet och efter den hoppas jag kunna utveckla mina resonemang kring media, makt och struktur i Sverige...

Hur ser framtiden ut för den tryckta tidningen? Gunilla Sax, publicist och chefredaktör för Barometern gav oss en orientering i den lokala tidningsvärlden. Hon berättade med stort engagemang om tidningsbranschen och hur barometern i vår region är den dominerande lokala kvalitetstidningen. De är enligt chefredaktören själv den bästa förmedlaren av lokala nyheter och en viktig opinionsbildare i vårt samhälle. Deras främsta styrka är det starka varumärket som människor känner är trovärdigt. Hon slog även fast att Barometern ser sig själva stanna på marknaden trots en föränderlig omvärld. Och det var just den föränderliga omvärlden som blev fokus på föreläsningen vilket jag tycker gav en intressant inblick i hur det ser ut mediebranschen idag.

Gunilla Sax berättade att de nya tiderna ger fler valmöjligheter för konsumenter. Den totala mediekonsumtionen är idag samma som för tio år sedan men idag är det fler som rycker i konsumentens uppmärksamhet. TV är fortfarande det största mediet men internetanvändandet har ökat för varje år. En bidragande faktor är att allt fler medier flyttar över till internet, vilket påverkar statistiken. Hvitfelt och Nygren (2008) förklarar förändringen inom medievärlden med begreppet konvergens. Detta innebär att medieformerna drar i hop sig och gränserna mellan dem blir otydliga eller helt obefintliga. Bakgrunden till konvergensen ligger i den tekniska utvecklingen och medieföretagens förändrade ekonomiska villkor. Gunilla Sax påpekar att de tappar intäkter via annonser. Annonsörerna är trögrörliga och oftast ovilliga att flytta över till de nya medierna, detta har skapat stora problem för tidningsbranschen. Statistik har visat att pappersupplagan är en generellt sätt sjunkande trend medan nätupplagan däremot är ständigt uppåtgående och aldrig tidigare har de nått så många läsare. Med detta som bakgrund blir det problematiskt om inte annonsörerna följer med över till nätupplagan. Jag tycker att det verkar lite märkligt att inte annonsörena vill annonsera på internet eftersom internet som reklammedium växt sig stor de senaste åren (Hvitfelt et al, 2008), det är stor konkurrens om reklamutrymmet på välbesökta webbsidor. Detta borde lokala företag ta vara på och utnyttja barometerns webbplats men kanske lockar de stora sökmotorerna såsom Google mer. I sådant fall anser jag att Barometern borde föra fram argumentet att det är viktigt att nischa sig för att inte försvinna i det stora medieutbudet.

I mitt inlägg om Public Service berörde jag diskussionen om hur man ska kunna ta betalt på internet för medieprodukter och förutspådde att den diskussionen kunde återkomma i fler blogginlägg. Det påvisar lite att den frågan är högst aktuell i mediebranschen och jag önskar att jag hade en bra lösning. Gunilla Sax var liksom Olof Hultén bekymrad över problemet att människor tar för givet att allt ska vara gratis på internet. Hon menade att det i slutändan hindrar tidningar från att skapa kvalitets nyheter. I en tidning finns större utrymme till fördjupning, på internet läser man inte nyheter på samma sätt.

Jag tror att om den tryckta tidningen ska kunna konkurrera med internet måste de differentiera sig gentemot nätupplagan. Gunilla Sax påpekar att det är en pågående utmaning för dem just nu, att vässa innehållet. Tidningen måste ge lite extra som läsarna inte kan ta del utav på internet. Jag tror att det gäller att ha kreativa lösningar om den tryckta tidningen ska överleva. Många tidningar har redan gjort detta, exempelvis Aftonbladet. Igår såg jag ett inslag på TV4 nyheterna som handlade om precis detta. I inslaget berättade de att kvällspressen klarat sig betydligt bättre än dagspressen i den nuvarande tidningskrisen eftersom de i högre grad kunnat locka läsare. De har bland annat låtit läsarna få en DVD med på köpet när de köper en tidning. Även Gunilla Sax var inne på detta spåret och menade att det är viktigt att vara först, vilket aftonbladet var. Jag tror att det lockar konsumenter att köpa tidningar om man får något extra med tidningen, att ha en DVD samling tror jag även lockar till återköp eftersom man blir lockad att ha alla filmer om man redan har en. Barometern hade även utökat sin verksamhet i den mån att det exempelvis arrangerade resor och sålde biljetter till kulturella evenemang.

Ett annat sätt att vässa innehållet tror jag är att verkligen satsa på innehållet i den tryckta tidningen och hålla en hög journalistisk nivå. Curran och Gurevitch (2005) menar att journalistiken blir allt mer populariserad vilket leder till att den blir mer tillgänglig för allt fler människor. Detta är en risk med de tryckta tidningarnas innehåll, att de endast riktar sig till en viss typ av människor. En klar fördel med internet är enligt mig att fler människor tar del utav nyheter och får lättare att uttrycka sina tankar i exempelvis en blogg. Bloggar ger ett nytt perspektiv på journalistik som istället för att ge en objektiv syn för fram individuella tankar om samtida händelser (Curran & Gurevitch, 2005).

Dock tror jag att det är viktigt att inte se internet som ett hot mot den tryckta tidningen utan försöka skapa en jämvikt där nätet och pappersupplagan kan bära varandra. Jag tror, i likhet med Gunilla Sax att det gäller att se internets alla möjligheter, exempelvis med just bloggar och debattforum. Det blir enklare för människor att ventilera sina åsikter på internet än att skriva en insändare i tidningen.

Hvitfelt (2008) har en i mitt tycke ganska negativ framtidssyn på den tryckta tidningen. Han menar att tidningarnas internetupplagor och den dyra distributionen av papperstidningar kommer att leda till att tidningar i fysisk form kommer att tyna bort. Det är oundvikligt att inte se vad utvecklingen pekar på. Men trots detta tror jag att den tryckta tidningen i någon form alltid kommer att leva kvar. Jag kanske är traditionell och nostalgisk, men eftersom allt fler människor spenderar allt mer tid på internet, både privat, i skolan och genom arbete tror jag att vi i framtiden kommer att uppskatta allt sådant som inte är på internet. Det kommer kanske att bli attraktivt att INTE finnas på internet? Jag tror att allting har en motreaktion och även om internet kommit att bli en naturlig del i vår generations liv tror jag att det kommer att bli en motreaktion där de tryckta medierna kommer att upplevas som exklusiva. Att läsa en tidning med djupgående reportage eller intressant välformulerade tankar tror jag alltid kommer att upplevas bäst i fysisk form.

Julia Luttrup

Curran, James & Gurevitch, Michael (2005) Mass Media and Society, Hodder Education

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (red.) (2008) På väg mot medievärlden 2020 Studentlitteratur

Eva Jönssons andra föreläsning handlade om Informationsfrihet och offentlighetsprincipen. Hon påpekade att det är en grundläggande princip att vi ska kunna ta del utav officiella handlingar. Kanske är det ännu viktigare att journalister besitter denna kunskap, men för oss som ska arbeta på management nivå blir det även relevant. Vi måste kunna stötta våra anställda i att de har rätt att få handlingar utlämnade.

Myndigheter har olika service skyldigheter. Enligt Tryckfrihetsförordningen ska de lämna ut allmän och offentlig handling på stället, helst genast. Om en kopia ska skickas ut ska detta helst ske samma dag. En myndighet får i princip aldrig säga att de inte har tid. För att alla regler ska gälla måste handlingarna både vara allmänna och offentliga. Hur detta avgörs finns olika kriterier. Vid ett juridiskt problem, exempelvis huruvida en myndighet är skyldig att lämna ut en viss handling, måste man börja bena i problemet från början. För det första bör det undersökas om handlingen överhuvudtaget är allmän. En handling i sig kan för det första ha vilken teknisk form som helst - allt som kan bära information kan även rymma en allmän handling (Olsson, 2006). Nästa steg är om handlingen är förvarad, har myndigheten tillgänglighet till handlingen? Detta innebär en begränsningsregel. När det gäller handlingar i pappersform är det ganska lätt att avgöra men huruvida handlingar i databaser är tillgängliga är svårare att bestämma (Olsson, 2006). En handling kan även, som Eva Jönsson påpekade, befinna sig på vift för tillfället - exempelvis vara hemma hos någon tjänsteman som gör en tillfällig bedömning. Handlingen anses ändå förvarad även om den inte finns i själva myndighetsbyggnaden. Vidare kan handlingen antingen vara inkommen eller upprättad. När en handling räknas som inkommen blir den därmed allmän, så fort den anländer till myndigheten (Olsson, 2006). En upprättad handling ska antingen ha expedierats, slutbehandlats eller justerats för att de ska ses som allmänna. Om kriterierna uppfylls ska handlingen lämnas ut. Det kan bli problematiskt om den allmänna handlingen anses vara hemlig, då kan den vara sekretessbelagd. Detta menar Eva Jönsson är en bedömningsfråga och man måste alltid låta myndigheten göra en sekretessbedömning.

Något som jag har lärt mig genom föreläsningen och casediskussion är att det är viktigt att börja i det juridiska problemet för att sedan tillämpa på verkligheten istället för direkt dra slutsatser. Jag har även förstått man ska stå på sig när man ska hämta ut allmänna och offentliga handlingar eftersom myndigheter i flera fall begår fel och inte vill lämna ut dem. Har man då kunskaper om sina rättigheter är det nog lättare att våga stå fast vid sin sak och inte ge sig.

Det var nog det från den juridiska världen än så länge...

Julia Luttrup

Olsson, Anders R (2006) Yttrandefrihet och tryckfrihet - Handbok för journalister. Studentlitteratur.

Ett avsnitt i kursen medier och samhälle handlar om Medierelaterad Juridik. För att belysa detta ämne har Universitetsadjunkten Eva Jönsson vid två tillfällen föreläst om olika aspekter inom juridiken som kan vara användbara för oss blivande media managers. Vi har även fått fördjupa oss i olika caseuppgifter och en större seminarieuppgift för att på bästa sätt bekanta oss med det juridiska tankesättet.

Den första föreläsningen handlade om Yttrandefrihet och Tryckfrihet.

Tryckfrihet : Avsikten med Tryckfrihetsförordningen är att garantera ”ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning”. Lagen ger medborgarna rätt att i tryckt skrift ”yttra sina tankar och åsikter...”. (Olsson, 2006 sid. 21)

Yttrandefrihet: Lagen garanterar svenska medborgare rätten att yttra sig fritt i ”ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar, och andra tekniska ljudupptagningar”. (Olsson, 2006 sid. 24)

I Sverige tas detta ofta för givet tror jag men få känner nog till hur det verkligen ligger till. Vi har rätten att yttra oss och att skaffa oss information, men yttrandefriheten är relativ. När det gäller att skydda rikets säkerhet eller den personliga integriteten finns det restriktioner i lagen. Eva Jönsson påpekade att lagarna fungerar både som skydd och kontroll och att det inte finns någon given ordning när det gäller lagarnas innehåll, de skiftar allt eftersom de behövs. De skiftar i tid, samhälle, kultur, geografi, klimat, teknisk utveckling. Därför är det viktigt att hålla sig uppdaterad om vad som händer och sker. Framförallt när det gäller den tekniska utvecklingen tror jag att man inom media branschen måste hänga med. Vad som gäller på internet är idag exempelvis omstritt eftersom man inte riktigt vet under vilken lag det ska lyda. Den diskussion som jag tyckte var intressant var vad som gäller på bloggar. Jag skrev uppsats om bloggar som marknadsföringskanal och därför blev det tyckte jag intressant att se innehållet på bloggar ur det lagliga perspektivet.

När det gäller brott är det ofta klurigt under vilken lag som brottet hamnar. Hamnar det under Regeringsformen, yttrandefrihetgrundlagen eller är det tryckfrihetsförordningen? Skillnaderna är inte alltid självklara. Brott på internet faller exempelvis under regeringsformen och skyddas inte helt under yttrandefrihetsgrundlagen. Dock har det skapats databasregler som bidrar med skydd under vissa omständigheter. Det är tekniken bakom som avgör vilken regel som är gällande. Skyddet gäller däremot endast vissa specifika medieföretag. Exempelvis kan en blogg på aftonbladet innefattas av lagstiftningen så länge den inte är interaktiv. Andra bloggar, såsom den här faller inom regeringsformen. Men det finns också en databasregel för enskilda som inte tillhör något specifikt media. Så länge det finns en ansvarig utgivare för materialet får de skydd. Detta berättar Eva Jönsson utnyttjas i flera fall av extremistiska grupper som hänger ut personuppgifter på sina hemsidor och kommer undan med det. Så länge det finns en ansvarig utgivare som kan bestraffas för det får de yttrandefrihet.

Det där med ensamansvar är en av Yttrandefrihetens särskilda ansvarsregler: att det finns en på förhand ansvarig utgivare som har ett objektivt ansvar, det har inget att göra med vem som begått ett brott eller vem som har avsikt att göra det. Den ensamansvarige befriar gärningsman och alla andra inblandade från ansvar. Där finns en väsentlig skillnad från Regeringsformen - där gärningsmannen blir ansvarig. Om vi återkopplar detta till en blogg återigen blir bloggaren skyldig för ett brott om denne exempelvis säger kränkande saker på sin blogg (eftersom internet ligger under Regeringsformen). Såvida inte man har en blogg enligt databasregeln då ensamansvarig blir ansvarig. Har man en blogg på en hemsida med utgivningsbevis blir bloggaren också fri från ansvar.

Jag tycker att det är intressant med alla kryphål som det finns i juridiken och det är samtidigt skrämmande att det finns grupper i samhället som försöker utnyttja varenda en av dem. Vi som ska arbeta inom mediebranschen bör ha god kännedom om vad som faktiskt är tillåtet och inte och hur djungeln av lagar bör tillämpas. Jag tror att det mest relevanta är att få en översiktsbild över hur lagarna hänger ihop och vad som hör till vad. Det är nog viktigt att inse att det aldrig finns något definitivt inom juridikens värld, allt beror på hur det tolkas och i vilket sammanhang.

Julia Luttrup

Olsson, Anders R (2006) Yttrandefrihet och tryckfrihet - Handbok för journalister. Studentlitteratur.

Att framtiden är oviss för Public Service slog Olof Hultén fast på sin föreläsning. Är det samhället som påverkar mediesystemet? eller är det tvärt om? Public Service är ett resultat av hur man kan se på samhället. Samhällets uppbyggnad är det som påverkar mediestrukturen som mest. Samtidigt bidrar tekniska förändringar till nyskapande inom mediestrukturen som i sin tur förändrar samhället. Den utgångspunkt som Olof Hultén hade var att Public Service i grund och botten var en politisk och ideologisk affärsmodell. Han påpekade dock att det inte endast var en modell utan flera olika. De har utvecklats eftersom människan tycker att det är viktigt med olika typer av innehåll.

Olof Hultén gav en informationsrik historisk återblick på begreppet och fenomenet Public Service men även hur det fungerar i andra länder. Med detta i bagaget fortsatte han presentera argument till försvar för Public Service, ett system som så ofta får utstå kritik. De tre främsta argumenten för Public Service var för det första att den kommersiella marknaden inte klarar eller motsvarar samhällets behov av medietjänster. För det andra behövs Public Service för att kunna lyfta fram nationell kultur politik. För det tredje behövs Public Service finansiering eftersom små och stora länder har olika förutsättningar.

Jag tycker att det är viktigt med Public Service även om jag ärligt talat ofta zappar förbi de program som visas på SVT. Den största anledningen enligt mig är att Public Service kanaler behövs som ett motvikt till de kommersiella kanalerna. Det måste, i det totala utbudet, finnas en möjlighet att välja bort kommersialismen. Även om inte exempelvis SVT:s allra smalaste program får så många tittare finns programmet där för dem som faktiskt vill se. Jag tror även att de mer udda programmen kan inspirera till att uppskatta mer kvalitet i programmen jämfört med betalkanalernas. Hadenius och Weibull (2003) menar att det inte bara är public service kanaler som tar efter de kommersiella kanalerna utan kommersiell Tv påverkas även av den programstandard som public service Tv har. De har ett positivt inflytande på varandra anser jag och bidrar till en större frihet för tittarna. Jag tror att ett stort misstag kritikerna till Public Service gör är att jämföra utbudet med de kommersiella kanalernas. Eftersom exempelvis SVT och kanal 5 har helt olika målsättningar blir det enligt mig ganska orelevant att jämföra deras tablåer och mena att den ena är bättre eller mer tilltalande. Då är vi nere på tyckande och smak nivå, vilket inte hör till diskussionen enligt mig. På bästa sändningstid tenderar innehållet att likna varandra men det finns fortfarande skillnader i innehållsprofilerna (Hadenius & Weibull, 2003).

Under föreläsningen förde Olof Hultén fram den tekniska omvandlingen och hur Internet påverkar inte bara Public Service utan även de kommersiella medierna. Jag tyckte att denna fråga var intressant eftersom Internet idag inte endast är en ”fluga” (som VD för posten först trodde...) utan ett påverkande medium som i högsta grad förändrat vårt samhälle. McChesney (2001) går så långt att han påstår att dess betydelse är lika stor som den industriella revolutionen. En studie visade att olika medier påverkas på olika sätt av Internet, vilket i och för sig inte förvånade mig nämnvärt. För Tv kan webb-tv:s framväxt vara negativt eftersom det snarare tar över Tv:n än blir en förlängning av den. För radio däremot blir webbradion en förlängd distribution av kanalerna men även ett tillfälle att starta nya kanaler, vilket är svårare på webbtv tror jag. En skillnad har i denna fråga uppstått mellan Public Service kanaler och de kommersiella. Det har visat sig att public service kanalerna i större utsträckning lyckats använda internet som tillgång istället för att se det som ett hot. I den svåra kampen mot Internet har både SR och SVT vunnit, de har dragit ifrån när det gäller webb-tv och webb-radio. En tänkbar förklaring är att idén om Public Service går hand i hand med att det inte kostar något. Jag tror att både SVT och SR gör rätt i att satsa på Internet. Eftersom SVT finansieras med licensavgifter blir det som om SVT ger lite mer för pengarna genom att ha webb-tv (SVT-play) tycker jag.

En intressant fråga inför framtiden är hur man ska göra med finansieringen av tjänster på internet. Troligtvis kan det vara så att anledningen till varför nättjänster växt sig stort är att den är gratis (Hadenius & Weibull, 2003). Frågan blir extra viktigt när det kommer till tidningar på nätet. Istället för att köpa en tidning kan man läsa den på internet, vilket enligt mig kan komma bli den tryckta tidningens död. Jag anser att människor idag har blivit fixerade vid att inte behöva betala för saker, vilket i sig inte är så konstigt eftersom det mesta går att få tag på gratis på internet - lagligt eller ej. Olof Hultén menade att skulle krävas att hela medievärlden gick tillsammans för att förändra. Alla tidningar måste samtidigt börja ta betalt för sina nyheter på internet om det överhuvudtaget skulle fungera. Jag har inget konkret förslag för hur detta skulle kunna genomföras men jag är övertygad att vi i framtiden inte kommer att kunna ha samma gratis tillgång på medieprodukter på internet ...men den diskussionen kan bli ett helt annat blogginlägg!

Julia Luttrup

Hadenius, Stig Weibull, Lennart (2003)  Massmedier - en bok om press, radio & TV Albert Bonniers Förlag

Mcchesney, Robert W (2001)  All makt åt medierna eller Ge folk vad de vill ha? Bokförlaget DN

För att få en liten inblick i hur det är att arbeta med kommunikations och samhällsfrågor i EU besöktes vi av Elisabeth Idermark. Hennes föreläsning var snarare en rapport från verkligheten än en traditionell föreläsning, vilket hon själv påpekade.

Elisabeth Idermark är möteskoordinater under tiden som Sverige har ordförandeskapet i EU (hösten 2009). Hon arbetar på ett sekretariat (MKO) som är skapat endast för ordförandeskapet, som ett projekt med en tydlig början och slut. MKO:s uppgift är att sköta logistiken kring de 113 möten som kommer att genomföras under perioden. MKO har i sin tur flera grupper under sig som hjälper dem att genomföra allt det praktiska kring ett möte. Det verkar vara en mycket väl fungerande organisation där alla vet precis vad de ska göra. Jag tror att det är en förutsättning för att en såpass stor organisation ska kunna fungera, att strukturen är hierarkisk.

När man ser EU möten på TV eller i tidningar där ministrar möts och skakar hand kan det se ganska spontant ut. I själva verket är det inte så spontant utan varje del i ett sådant möte är planerat in i minsta detalj berättade Elisabeth Idermark. Var ministrarna ska stå och exakt när de ska skaka hand är i på förhand bestämt och de flesta moment är in planerade endast för pressen. Det känns lite som en teater där alla vet vad ska göra enligt manus, ibland har ministrarna kanske dessutom ett skriftligt manus att följa. Allt kräver förberedelser och inget lämnas åt spontana lösningar.

Det är allmänt känt att svenskar är bra på att organisera. Detta är något som märks tydligt under Sveriges ordförandeskap menar Elisabeth Idermark. Alla möten som anordnas ska även ha en svensk prägel och där den svenska funktionaliteten har en viktig roll. Mötena får inte heller vara för överdådiga vilket även det känns ganska svenskt, att vara ”lagom”. Eftersom mötena hålls i Sverige måste de sända ut rätt budskap. De budskap som kommuniceras ut under EU-möten och sammankomster är även de värderingar som deltagarna kommer att förknippa med värdlandet. Om inte ord och handling stämmer överens skapas dubbla budskap vilket jag tror sänker trovärdigheten. Med andra ord: Kommunikation är viktigt! Elisabeth Idermarks roll som möteskoordinator blir därför ganska väsentlig i sammanhanget.

Elisabeth Idermark har flera faktorer att ta hänsyn till vid planering av ett möte. Det som kanske är mest framträdande är den grafiska profilen. En kommunikations avdelning har arbetat konsekvent med färgsättning för exempelvis kläder, möbler och lokaler. Sverige har skapat en logga som för samman EU flaggan med de svenska färgerna, även den ska synas genomgående. Jag anser att det är viktigt att lägga stor vikt vid den grafiska profilen, eftersom det är vad deltagarna kanske först lägger märke till. Det grafiska är det som ramar in mötet och ger en viss stämning. Allting kommunicerar och därför måste varenda del vara genomtänkt så att det passar in helheten. Mattelart & Mattelart (1998) för fram att det inte går att inte kommunicera. Kommunikation är en ständigt pågående process som bland annat involverar vårt sociala beteende. Jag menar att även fysiska ting kommunicerar och är en del av budskapen som mottagare tar del av.

Jag tror att det är viktigt för oss som framtida media managers att vara medvetna om att skapa en helhet. Detta gäller vilket företag, organisation eller projekt man arbetar inom. Det ska finnas en tydlig målsättning som ger förutsättningar för arbetat och de ska synas genomgående. Det ska vara självklart att leva som man lär. Om ett företag exempelvis har ett starkt varumärke måste dess värderingar genomsyra hela organisationen, kanske framförallt ledningen. På så sätt skapas ett trovärdigt intryck vilket är viktigt när det gäller mötet med kund eller deltagare.

Julia Luttrup

Mattelart, A & Matterlart, M (1998) Theories of Communication - a short introduction. SAGE Publications

Hur ser egentligen en informatörs roll ut i en offentlig förvaltning? Personligen har jag aldrig tidigare reflekterat över den frågan, även fast jag kanske borde ha gjort det. Anledningen till varför jag spekulerar i den just nu är på grund av Sara Svenssons föreläsning. Hon arbetar på Kalmar Kommun och är informatör till yrkesrollen.  Under föreläsningens gång beskrev och förklarade hon hur en informatör arbetar och vad som specifikt skiljer hur en informatör arbetar i en offentlig kontra privat organisation. Hon diskuterade fördelar och nackdelar och tog även upp de olika roller en informatör kan anta.  Vi fick dessutom en insyn i hur Kalmar Kommun arbetar och hur de ser på information och kommunikation där.

Sara Svensson förde fram att informatörens roll i ett företag ofta ses som mindre värd och att det fanns en liten förståelse för kommunikation. Jag tycker att det är ganska otroligt att människor i organisationer (kanske framförallt ledningar) inte har uppmärksammat kommunikationens roll. Anledningen till detta är kanske för att jag just studerar kommunikation men fortfarande anser jag att det är något grundläggande och logiskt i en organisation. Hur ska en organisation kunna lyckas utan kommunikation och en informatör som samordnar den? På en kommun tycker jag att det är anmärkningsvärt eftersom det ligger i allmänhetens intresse att kommunens olika förvaltningar kan samordna sin kommunikation, både internt och externt. Att inte som kommun uppmärksamma kommunikation som något viktigt tror jag i slutändan att drabba dem negativt.

Jag tyckte att en intressant synpunkt i föreläsningen var när Sara Svensson berättade att det som hon ansåg vara mest tillfredsställande i sin yrkesroll var att hon arbetade för det allmänna bästa. Här tror jag att det finns en skillnad mot att arbeta i det privata näringslivet. Jag kan tänka mig att en informatör på en kommun ”får tillbaka” mer från sitt arbete än en informatör på, exempelvis, ett stort industriföretag. Denna synpunkt anser jag hänga ihop med att en av hennes roller var att öka förståelsen för den demokratiska processen i kommunens arbete och föra ut betydelsen av de kommunala yrkena. Sara Svensson ansåg att attityderna kring kommunens arbete behövde förändras. Jag tror att detta blir allt viktigare i dagens samhälle där människor blir allt mindre intresserade av demokratiska frågor. Många människor tror jag känner sig maktlösa och menar att de inte kan påverka besluten så varför ska de engagera sig? Robert W. Mcchesney (2001) menar att det är medierna som fungerar som en antidemokratisk kraft i samhället. Kanske främst i USA men även i resten av världen. Ju rikare mediekoncernerna blir desto mindre utrymme finns för demokrati och medborgares medverkan. Mcchesney påpekar att det inte endast är mediernas fel, men att de har en betydande roll. Hans förslag är att mediesystemet bör omformas så att fokus flyttas från kommersialism till att medierna faktiskt får kontakt med de medborgare som utgör demokratin. Om Mcchesneys resonemang appliceras på ett svenskt perspektiv kan jag se vissa paralleller, i synnerhet i TV-världen. Visserligen har public service en betydande roll i svensk media där demokratiska frågor bland annat lyfts fram men konkurrensen från de kommersiella kanalerna är ett faktum. Därför tror jag att det blir extra viktigt för kommuner och andra politiska verksamheter att försöka synas i det stora mediebruset. Informationen från exempelvis Kalmar Kommun konkurrerar med all annan information som sänds ut dagligen. Dock tror jag att människor alltid kommer att vara intresserade av vad som sker i sin när miljö, men möjligtvis är det en generationsfråga. Kanske borde kommunen fokusera på att nå ut till ungdomarna i högre grad, det är trots allt dem som utsätts för störst medietryck anser jag. Detta problem var inget som diskuterades under föreläsningen men det hade varit intressant att ta del utav hur de aktivt arbetar med att nå ut med sin information. Ett förslag kan vara att anpassa sina olika mediekanaler så att kommunen syns i rätt sammanhang. Ett första steg är förmodligen att inse vikten av internet, vilket Sara Svensson menade inte var självklart bland alla på kommunen. Hadenius och Weibull (2003) påpekar även vikten av mediernas roll i ekonomiska och kulturella system när det gäller att förmedla information.

Sammanfattningsvis menar jag att en informatör i en offentlig verksamhet, i synnerhet i en kommun, har en betydligt viktigare roll än vad som uppmärksammas bland gemene man. Konkurrensen i medieutrymmet blir allt hårdare och intresset för demokratiska frågor svalnar i takt med det utökade mediebruset vilket leder till nya förutsättningar för offentliga verksamheter. Det gäller för kommunen att hänga med i utvecklingen och anpassa sitt arbete om de vill öka förståelsen för kommunens arbete bland medborgarna.

Julia Luttrup

Mcchesney, Robert W (2001)  All makt åt medierna eller Ge folk vad de vill ha? Bokförlaget DN

Hadenius, Stig Weibull, Lennart (2003)  Massmedier - en bok om press, radio & TV Albert Bonniers Förlag

Den här bloggen fungerar som en workbook i kursen Medier och Samhälle på Högskolan i Kalmar. Jag som skriver heter Julia Luttrup och läser sista året på media management programmet. Inläggen kommer att kretsa kring olika intressanta föreläsningar som ges i kursen. Mina egna tankar kommer att varvas med kurslitteraturen och förhoppningsvis ge en fördjupad och reflekterad bild av föreläsningarna. Enjoy!